MAJA
BJÖRSNE

44 - Slovenien I

Veckan innan påsk åkte Ebba, Lisa och jag till Slovenien för att återhämta oss från en halv termins idogt studerande. Flyg från Kastrup till Ljubljana, hyrbil till den lilla staden Nova Gorica precis på italienska gränsen. Halvvägs upp för en bergssluttning väntade Lisas mormor Adela i huset som hon växte upp i och så småningom lämnade för Sverige. 

Vi kom fram sent måndag kväll och åkte hem igen på fredag eftermiddag. Vädret var ok! Varmare än i Sverige (som vid den här tiden fortfarande var hårt drabbat av evig och obotlig vinter) men fortfarande ganska kyligt, kring tio-tretton grader. Vi fick några soliga dagar dock och ojjj som vi hade väntat på det. Veckan såg ut som följer:

Tisdag
Vi fick sova ut i våra respektive dubbelsängar och möttes av framdukad frukost, inte känt mig så ompysslad på år och dar. Efter frukost - promenad till toppen av berget! Det var dimmigt och vi gick nästan vilse bland vildsvinshögar och gamla lämningar från andra världskriget (skyttegravar t.ex.), men nådde till slut toppen, högt högt, mer än 600 meter över havet, utsikt över minst två dalar och en kyrka. Tillbaka hem för dusch och lunch innan vi åkte ner till stan för att handla på ett slovenskt Spar. Vi åt ost och plock till middag, jag smakade en bit av den slovenska salamin som Lisa lovordat och kom fram till att ost fortfarande är godast. Sedan sängen igen. 

Onsdag och vi begav oss på en gammal hederlig utflykt! Till Italien! Trieste ligger någon timme bort med bil och på vägen stannade vi till på stranden där Lisa brukar bada de gånger hon är i Slovenien och det är varmt på riktigt. Det var Adela som körde och som hon körde sen - snabbt som attan!

Det var t-shirtväder 

<3 Ebba <3

Total medelhavsidyll, ba kolla!! 

Promenad tillbaka till hamnen och sedan in i bilen igen för att fortsätta mot Trieste. På somrarna går färjor dit från stranden (den hade ett namn men minns inte vilket) men det var fortfarande för tidigt på året för sådana märkvärdigheter. Next post: Trieste etc! 





40 - Cuba 6

Naturupplevelse TM

Vi åkte inte direkt tillbaka till Havanna från Trinidad, utan tog vägen förbi Varadero. Dvs strand. 

Klara 

Frukost och kortspelskvällar på innergården, världens snällaste casa particular-dam och nära till en liten skamfilad bit strand som dög men inte excellerade. 

Varadero-beachen dock! damn I tell u! 

Och sedan tillbaka till Havanna och så småningom också Sverige, bara några dagar senare. Tack Kuba för fina veckor.



38 — Cuba 5

Nu bilder från när vi åkte till Trinidad, på sydkusten! 

Taxi taxi yeah yeah

Vi firade julafton på en strand. Soggiga lunchmackor och blaskig öl, ren idyll.

Trinidad: mysigt. Inget av Havannas buller och avgaser. Istället pasteller, solnedgångar och hästar. Turister, taxibilar. Gott kaffe, en liten stadskärna, kullersten och skamfilad charm.

Titta fint


37 – Cuba 4

Soluppgången från vårt fönster

Klara i taxi; fåglar i bur

Här en till soluppgång, över Malecon, från när vi blev hämtade klockan sju för att åka till Viñales (dal, UNESCO-världsarv etc)  några timmar bort. Genom ett nästan folktomt Havanna, in i solen, förbi universitetet, ut på motorvägen.

Trött stämning i taxin, trots att vår chaufför tillika nyfunna livscoach Yosmel spelade den här bangern: https://open.spotify.com/track/1rXojdsUqqxGj2WCmJGWHP?si=Bo3UcRl9SGaghtPXsVcFoA. Till slut kom vi hur som helst fram och det var jättevackert! Sen satte Yosmel oss på varsin häst, sa “Hasta luego” och drog. 

The hustle continued! Vi fick (betala för) att röka nyrullad cigarr och dricka något slags drink på sockerrör. Helt ok gott. Det fanns en söt valp och den gosade vi med lite innan det var tillbaka upp på hästarna. PS fullt medvetna om att det en del turisthästar mår piss men dessa verkade vid god vigör! Vår guide hade som 15-åring fått sin första häst från sin pappa, det var tradition, kanske något slags “varsågod nu är du en man!!!” och sedan dess köpt två till, dem red vi på!

titta fiiiiint

Dagens nästa och sista hustle var att vi betalde fem dollar var för att köa inuti en grotta och sen åka båt i fem minuter. Vi var glada för det! Och trötta, speciellt Lisa (se bildbevis) så vi åkte tillbaka hem till Havanna.


36 – Cuba 3

Vi spelade Yatzy ca tre gånger under de sex veckor vi var borta. Första gången gick det jättedåligt eftersom vi inte kom ihåg en enda regel och dessutom hade väldigt mycket otur / var väldigt otaktiska. T.ex. valde Lisa att sätta sina fem vad-det-nu-var på den siffran istället för på Yatzy. Det kan man ifrågasätta, lite.

Bilder från en promenad vi tog längs en gata vi sedan tidigare identifierat som värd att promenera längs. Calle Colon hette den, eller åtminstone något på tema Columbus.

Cathcin’ that documental vibe

Promenaden hade ett konkret syfte också: att ta oss till Plaza Vieja där vi bestämt träff med Anna och Klara. Efter en snabb och mycket efterlängtad lunch (tonfiskmacka, igen) från ett billigt ställe som Eduardo tagit med oss till veckan innan, satte vi oss för att dricka kaffe och spela kort. Vi spelade väldigt mycket kort, ibland flera timmar per dag, mest fyrmannavist, mot resans slut även hjärter och något mer som jag inte minns namnet på.

Sedan hemåt igen.


35 – Cuba 2

“I don’t do drugs. Coffee is my drug!” – Eduardo, november 2017. En av fördelarna med att vi bodde 10 meter från vår handledare var att han då och då bjöd på kaffe, fantastiskt sådant, kokat i en liten presskanna och serverat i glaskoppar. Det fanns också mer praktiska fördelar, som att han hjälpte oss förstå det kubanska kösystemet (fortfarande oförståeligt), visade oss de bästa marknaderna och curlade oss genom den kubanska natten. Bland annat var det han som tog med oss till den riktigt feta klubben/kulturnavet La Fabrica för första gången (hans 43:e gång) och förklarade att det är helt lugnt att gå hem på kvällarna så länge man håller sig till de upplysta gatorna och inte är i Centro Habana. Som sagt: guide. Mentor. Livscoach. Bland övriga minnesvärda citat hittar vi “Don’t worry, be happy!”, “You only have one life” och “I love Journey!”. På nyår spelade han Don’t Stop Believing minst fyra gånger.

Café Bohemio på Malecon, tydligen känt, vi åt mat där en gång. Tonfiskmacka. Som vanligt – vår diet bestod mestadels av ris, fisk, tonfiskmackor, pizza med lök eller paprika. Ibland fick vi äta mat som Claudia lagat och de tillfällena var resans kulinariska höjdpunkter: hummer (!), hummus, kassava, sötpotatis, olika sorters kubansk ost, marinerad paprika, kyckling kokad i malt, rödbetor, otaliga pastarätter och mängder av färsk frukt. Sådana menyer var dock undantag snarare än regel och största cravingsen var 1) fibrer, 2) fibrer och 3) fibrer. 

Lisa at the Malecon. Man var tvungen att se sig för ordentligt när man gick för att inte snubbla – underlaget var minst sagt ojämnt och därtill fullt av hål – eller trampa på en fisk. Japp. Folk stod och fiskade mest överallt och hade man tur kunde man till och med få se någon få napp.

Här är de två sista bilderna från Hotel Presidente, dit vi gick för att ansluta till internet. Beroende på vem som stod i baren kostade det olika mycket men det fungerade nästan alltid. Lisa testade att ansluta i en av de många wifi-parker som har poppat upp i Havanna under de senaste åren, men enligt vittnesmål fungerade det inte lika bra där. Dessa parker var dock alltid fulla med folk som videochattade och scrollade runt på www, så gissningsvis fungerar de finfint majoriteten av tiden.

I närheten av det enda affären vi hittade som sålde vanliga chips. Vi köpte inga men Lisa hittade en 5-litersburk med cornichons som hade fått följa med hem om jag inte lyckats övertala henne om motsatsen.

Efter ett tag vågade jag fråga (eller i vissa fall, inte fråga) folk om jag fick ta bilder av dem och de allra flesta blev mycket glada! Ibland småproblematiskt eftersom de genast började le och därmed fuckade lite med min vision om att ta råa bilder  – men så är det också så kubanerna är: glada. Jag fick frågan av en vän om de var lyckliga och det kunde jag inte svara på, såklart, men glada – definitivt. 

Solnedgångar: många, fina, runt klockan 18.

Using Format