MAJA
BJÖRSNE

79, Atacama del 4: Guatín eftermiddag

Så blev det ny dag och vi gjorde oss redo för att åka på bilutflykt med övernattning i tält! På morgonen var vi alla vid gott mod, Lovisa och Ella som ni ser inget undantag.

Vi åkte bil i en dryg timme och kom sedan fram till Guatín, som kaktusdalen hette

Där fanns… kaktusar

Alldeles fint och dessutom inte så farligt varmt eftersom klockan hunnit bli eftermiddag. 

Lovisa

Vi vek av från stigen (alternativt avvek hela stigen?), tog av oss skorna och vadade genom en liten flod / stor bäck, djupare ner i dalen.

Danilo blev badsugen

Sen kom vi till en eventuell dalbotten, där det blev svårt att ta sig vidare. Klockan började närma sig solnedgång så vi bestämde oss för att vända om.


78, Atacama del 3: Skymningen

Så kom solnedgång och skymning till oss där uppe på utsiktsplatån

Solen kröp olidligt sakta mot bergskammarna bakom oss, men när den väl nått dit gick det snabbt: vibranta, sedan dåsiga, pasteller 

Så fort de mest dramatiska förändringarna hade skett blev vi utkörda av parkpersonalen och det var nog tur, för det började skymma snabbt och cykelturen tillbaka hotade bli inte bara läskig utan också LIVSFARLIG

50/50

och sedan nedför i stundande helmörker, med dåliga lampor och mötande trafik. Men det gick! 


77, Atacama del 2

Första utflykten som sagt cykelutflykt. Jag mådde piss, ont i halsen och feber, men satte i mig en chilensk Ipren och försökte fake it till i made it. Fungerade sådär.

fint var det dock febern till trots!

Efter cirka en timmes cyklande från San Pedro, snabb paus vid entrén för att betala inträde (50kr) till urfolksorganisationen som driver dalen, kom vi fram till första stoppet, en kuperad trek över sanddyner och upp på en topp. Gassande sol och inte en gnutta vind. 

på toppen! 

Här någonstans tog mina krafter slut och jag annoserade att jag inte skulle följa med till nästa stopp (saltgruva - fläckvis var marken täckt av salt och en bit söderut fanns också en riktig saltöken, som vi tyvärr inte besökte) utan istället börja ta mig till en utkiksplats varifrån solnedgången skulle vara magisk. Fick sällskap av Ella och Lovisa och vi cyklade (rullade! äntligen nedförsbacke) hela vägen tillbaka till motorvägen, för att sedan påbörja en jävulsk klättring upp till sagda utkiksplats. 

Till slut kom vi fram! Satte oss ner för att vila och invänta solnedgången. Busslaster med turister började rulla in, men vi satt alldeles vid kanten och om man struntade i sitt perifera seende gick det nästan att låtsas att man var ensam med världen.


76, Atacama del 1

Hej! Jag har flyttat till Chile! Här ska jag vara i tre månader för att ha praktik på en organisation som jobbar för sexuella och reproduktiva rättigheter, innan jag åker tillbaka hem till Sverige i augusti. Är sedan några dagar tillbaka nyinflyttad i huvudstaden Santiago, där jag bor hos en arkitekt som heter Tomás. Den första veckan i Chile ägnades dock åt lite hederligt resande! Vi landade på söndagkvällen (28/4) och begav oss ett knappt dygn senare med nattbuss upp mot Atacamaöknen. Genom bussfönstret gick solen upp, någonstans i Antofagastaregionen.

Vi bytte buss i Calama och ankom till slut, efter en bussresa på totalt 23 timmar, San Pedro de Atacama, en liten by som fungerar som utgångspunkt för diverse utflykter och upptäcktsfärder i Atacamaöknen - för övrigt världens torraste öken! Det har jag hört Sir David Attenborough säga i Planet Earth.

Här någonstans började jag känna av halsont och allmän sjukdom, men det hindrade mig inte från att gå upp vid klockan 7 nästkommande morgon för att se solen gå upp över bergen. Jag hade sällskap av ett gäng hundar, en bråkdel av alla som fanns i San Pedro.

Det var tyst och kallt. Bergen blev rosa på andra sidan byn men det syntes knappt från där jag var. 

sen kom solen!

och då gick jag tillbaka till vårt hostel för frukost och pulverkaffe. Spola fram någon timme till och gänget var redo för första utflykten: cykel till Valle de la Luna.



74, Montserrat

Mamma har varit här på besök! Vi hade det fint, åt mycket god mat, drack otaliga kaffe i solen och gjorde en ordentlig utflykt till Montserrat-bergen som ligger någon timme från Barcelona med tåg.

Från tågstationen gick det linbana upp till basstationen, ett uråldrigt kloster som klänger sig fast vid klippkanterna.

Mamma

Det var mulet och molnigt och visst kunde jag hålla med mamma om att det var synd på utsikten - men kameran tackade och bugade.

Kolla detta vackra! Vi gick den längsta rutten och tog oss därmed upp till en topp på ca 1200 meter. Därifrån såg man inte särskilt mycket, men ibland skymtade marken långt där nere mellan molnen och dimslöjorna. 

Världens gulligaste mamma har jag

mmmhmmmmmhmmmm så fint

Efter matsäck och ytterligare någon timmes vandring kom vi tillbaka ner till klostret, där vi kikade in och tände ljus innan vi tog linbanan ner till tåget igen. 


73, karneval i Sitges

Ojojoj här! kommer grejer! Från karnevalen i Sitges dit jag åkte efter min och Linneas visit på Sant Pau. Sitges är en liten stad en knapp timme söder om Barcelona dit det går billiga pendeltåg. Som jag förstått det åker man oftast dit för att bada - jättevackra stränder - men just den här gången gällde det alltså karneval. 

I Sitges var det fullt med folk! Bland dem fanns också mina KOMPISAR! Felicity med gf Ellen och hennes kompis, Mikaela och Alex. Gött gäng gött häng.

Felicity och Mikaela

gänget! 

~~~~Mikaela appreciation section~~~~~

Innan själva karnevalståget började satt vi ute på en pir och drack öl och tittade på solnedgången. Klyschig medelhavstillvaro, visst?

Klyschornas klyschpris gick dock till Felicity och Ellen, titta på dom bara. Provocerande fina

Sen köpte vi pommes och churros, satte oss på ett elskåp och tittade på när folk salsadansade förbi. Resan hem var nightmare pga så mycket folk men Mikaela och jag överlevde som de true survivors vi är. Helhetsbetyg på kvällen: en stark 4/5. 


72, Sant Pau

Bilder från när jag och Linnea var på Sant Pau (gammalt sjukhus) och kollade läget. Här kunde man alltså vara sjuk om man var barcelonabo i början på 1900-talet.

Linnea sniffar lavendel

det bästa var att vi sprang rätt in i en operakonsert. 10/10 kulturupplevelse. Sen åkte jag till Sitges för att gå på karneval! mer om det i ™™™™nästa inlägg™™™™™


71, Tortosa

Bättre sent än aldrig heter det visst! Här bilder från när vi för nu typ 1,5 månader sedan (??? sjukt) mellanlandade i Tortosa på väg hem från Deltebre. På bild: vänner och våren.

Plockade oliver! och smakade! Riktig turistvarning för det var skitäckligt och helt klart inte något man GÖR.

Vi försökte ta oss upp till en borg men hamnade fel tillräckligt många gånger för att ge upp.

Ella 

Turistparadörer

Viktigt att stanna och titta på utsikten

Vi hittade en annan borg som var mycket enklare att ta sig upp i. Ella gjorde så med besked.

Ett till utsiktsstopp.

Innan vi fortsatte hemåt gick vi och kikade närmre på ett monument vi kört förbi på ditvägen, stående mitt i Ebro. Visade sig (föga förvånande, kanske) ha att göra med slaget vid Ebro, men det var pro Franco och inte pro the good guys. Ett av få sådana monument som finns kvar och tydligen föremål för en del diskussion i lokalpolitiken.


Vi körde vidare hemåt med snabbstopp i Tarragona för tapas och kaffe och någon gång på eftermiddagen lämnade vi tillbaka bilen och förklarade vi första, och hittills enda, klassutflykt avslutad. 


70, Deltebre III

Sista härifrån nu! 

Vi badade som sagt, sen snabbt hemåt för att försöka undvika vad som kändes som en obligatorisk stundande förkylning (spoiler: vi slapp!)

Hemma drack vi te, tittade på solnedgången från terassen, lagade mat, spelade spel. 

Vaknade ensam på övervåningen nästa morgon och det kan hands down ha varit bland de mest rofyllda uppvaknanden jag erfarit i mina 23 år. Heja sova på golvet och heja ljusa rum! Måndagsmorgon dessutom - vi åt frukost, packade ihop, pekade ut närmsta by med en borg på Danilos karta och satte oss i bilen för att köra dit. 

Using Format