MAJA
BJÖRSNE

88, Chiloé 1

Senast jag skrev här bodde jag någon annan stans. Nu har jag hunnit tillbaka till Malmö, det har gått två månader redan, kanske mer, sedan jag möttes av mamma och pappa och hunden på Landvetter och satte mig i en Volvo för första gången på 7 månader, körde hemåt genom den svenska sommaren,  genom tystnad och välbekanta dofter. Det har inte hänt särskilt mycket sedan dess, jag har börjat plugga igen, termin 7. Bilderna från Chile har legat orörda länge. Jag har inte orkat, jag har inte haft tid - skälen är allt annat än sentimentala. På sistone har den dock börjat krypa sig på, sentimentaliteten, saknaden och längtan tillbaka till det som jag, när jag var mitt i det, mest längtade bort från. Nyckfullt, hjärtat.

Därför nu bilder från Chiloé! Lovisa, Ella och jag åkte dit (15 timmar buss söderut) och blev mer eller mindre betagna. Långt från Santiagos buller och avgaser, på den chilenska landsbygden, där potatissorterna nästan är lika många som invånarna. En genuin känsla, en varm kopp kaminbryggt kaffe på vårt vandrarhem - mer krävdes inte för att vi skulle känna oss fullkomligt till freds.

Första eller andra dagen tog vi bussen till ett fiskeläge för att kolla läget. Läget: ganska dött. Och blött - ön Chiloé är kanske mest känd för sina ansenliga mängder nederbörd. Vi var på gott humör ändå!

Nästa dag begav vi oss till ett närliggande naturreservat där bland annat Darwin hållit hus. Mirakulöst nog regnade det inte! 

Det hade det däremot gjort tidigare

Vänner bland träden

Snart var det dags för lunchpaus! Mycket viktig punkt på dagordningen. Meny: bröd, palta (avokado) och mjukost. Succé.

Using Format