MAJA
BJÖRSNE

87

Det är en halv evighet sedan jag följde med Tomás och hans kompisar till Quintay, ett litet fiskeläge ett par timmar från Santiago där Tomás familj har ett hus. Här kommer hur som helst lite bilder därifrån. Huset kan väl bäst liknas vid en sommarstuga - om sommarstugor är enorma, har panoramautsikt över Stilla havet och tillräckligt med sovplatser för att husera en mindre scoutgrupp. På en närliggande kulle som man bara kan nå via en smal gångbro ligger ett hus till. Där bor Tomás farbror, en gammal tv-pamp som dragit sig tillbaka till ett ensligt liv vid havet, allt som hämtat direkt ur en García Marquez-roman. 

Utflykten föranleddes av att Tomás och hans arkitektpartner Kikan skulle ta portfoliobilder av en utbyggnad de precis färdigställt. På lördagsförmiddagen blev jag upphämtad i bil av Kikan och så bar det av, trångt i bilen: jag, Tomás flickvän (chilenska polola) Domi, fotografens dito, fotografen själv, och Kikan bakom ratten. 

Lördagskvällen tillbringades med att laga mat, dricka öl, äta mat. Jag sov i ett alldeles eget rum och vaknade av solen nästa morgon, bakom gardinen havet och ljudet av vågorna som slog in. 

Söndagmorgon och Domi och jag vandrade upp på en närliggande cerro, ett litet berg, del av “kustbergskedjan” (Cordillera de la Costa). På vägen tillbaka badade jag! Det var kallt som skam men fantastiskt skönt - dessutom lite av ett måste att bada i Stilla havet när möjligheten presenterar sig. 

Framemot kvällen anslöt Kikans dåvarande flickvän och nuvarande fästmö Cami. Jag (nu väldigt mycket tredje - eller kanske sjunde? - hjulet), hon och fotografens flickvän gick ut bland klipporna för att se på solnedgången. 

Det var superfint

Snart kom ljuset

Och lika snabbt försvann det

Vi gick tillbaka till huset, åt pasta typ Vongole fast baserad på någon lokal typ av mollusk och blev bjuda på kaffe i den nya utbyggnaden innan vi åkte tillbaka till Santiago med Donna Summer i högtalarna. Bra helg.

Using Format